Jag har haft en tung period ett tag, som tyvärr inte passerat förbi ännu.. Jag har känt mig vilsen i mig själv.
Mitt självförtroende har dippat rejält och jag har nog aldrig varit så osäker på mig som jag varit/är nu. Jag har känt mig liten på jorden, betydelselös och som att jag inte fyllt något syfte alls..
Varför?
Jag vet faktiskt ärligt talat inte.
Men jag tror det handlar om att mitt förflutna hunnit ikapp mig. Jag har aldrig riktigt släppt det jobbiga som jag gått igenom de senaste åren och jag har inte riktigt hunnit bearbeta det heller. Det har följt mig som en skugga och satt osäkerhet i mig som person.
Det var inte förrän nyligen jag blev så otroligt påmind över det som hänt och vilka konsekvenser det fört med sig. Vilka påföljder det gett mig som person.
Jag hade ett val att göra. Antingen ge med sig eller kämpa mot det. Innan jag bestämt mig gick jag i en dvala, ledsen, deppig och likgiltig. Kände mig bara allmänt kass. Men sen bestämde jag mig för att jag måste i alla fall försöka. Det som hänt ska inte få ta över.
Men det är så otroligt jobbigt och tungt. Det är så mycket tankar som rullar och gnager i bakhuvudet. ”Du duger inte Malin, du är ingenting, fattar du inte det!!?” Att försöka slå bort de tankarna är tuffare än vad man tror.
Jag begär inte att folk ska förstå varför jag reagerar som jag gör. Det enda jag vill är att få en chans att försöka göra allt bättre nästa gång. Jag vill inte vara såhär, jag vill tycka om mig själv, jag vill vara stolt över den jag är! Just nu är det långt borta, men arbetet dit har påbörjats…!
