söndag 18 april 2010

Efterklok, en folksjukdom.






Det behöver aldrig ta slut, man kan fortsätta att älta det till det driver en till vansinne. Ånger. Det sällan så komplicerat som man försöker måla upp det till att vara, oftast finns det en enkel förklaring, varför man tog just det beslutet i just den situationen, men man söker den aldrig. Egen erfarenhet. Jag älskar att lura mig själv in i en återvändsgränd, men i stället för att vända mig om eller backa ut så dunkar jag huvudet mot muren, otydligt? självklart. Kärlek, orsaken till allt hat jag någonsin har känt.

Är anledningen till detta att jag endast haft dåliga erfarenheter? och att orsaken till de dåliga erfarenheterna alltid berott på något jag i slutändan fått skylla mig själv för? troligen. Har jag efteråt rest mig upp, tittat mig själv i spegeln och sagt "nu har jag lärt mig en läxa, aldrig igen" knappast. Efterklok, en folksjukdom.

Tänk, när du står där, redo att ta ett avgörande beslut så kommer någon fram och säger "det här är så lycklig som du kan bli just nu Malin" att gräset verkligen inte är grönare på andra sidan, du kommer inte må bättre. Om det representerar 100% av din lycka spelar ingen roll, utan att du i alla fall inte tar ett beslut som kommer få dig att må sämre än innan du tog det. Jag hade kanske inte varit multimiljonär eller hjärnkirurg i dag men det hade sparat mig pinsamheter och en hel del jävla huvudvärk.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar